När jag gick hem härom morgonen upptäckte jag att biblioteket var fullständigt urplockat. Kala hyllor överallt. På dörren stod det att det skulle flytta till den nya byggnaden och jag insåg att detta, som för mig alltid har varit beständigt, nu inte längre skulle vara.

Biblioteket var mitt andra hem från det att jag lärt mig läsa ordentligt. Det var en trygg, lugn plats som på alla sätt och vis var bekant. Personalen kände mig, hälsade med förnamn och letade genast upp mitt bibliotekskort i VIP-lådan när de såg mig komma kånkande med nästa trave. Dels var det Gunilla, den go'a glada tanten. Dels den fantastiskt närsynta kvinnan som var tvungen att hålla boken precis framför näsan för att kunna läsa vad som stod. Och så var det Sören. Sören som aldrig blir äldre utan bara får ett nytt grått hårstrå för varje år som går. Trots att jag har varit frånvarande så länge så känner han igen mig. En gång släppte han in mig trots att biblioteket var stängt för inventering.

Jag började i barnrummet. Där fanns folksagorna och Astrid Lindgren. Där fanns också hörlurar för att lyssna på sagor som man valde ut i en pärm vid utlåningen. Trolltider. Jag säger bara; Trolltider. Där fanns också Roberts storasystrar som frågade mig om jag var kär i honom. Och där fanns också Blottaren. Han bodde på en gränd nedanför mig och trots att han klippte av sig allt hår kände jag alltid igen honom. Han var mysko, men jag insåg aldrig allvaret med honom.

I ungdomssektionen fanns serieböckerna, årsböcker av KamratPosten, den där boken om häxor, Roald Dahl, Katitzi, Fem som löste mysterier, Den fjortonde bruden, Kulla Gulla, Svarte hingsten och hundra andra hästböcker att förkovra sig i. Där kunde man hänga, läsa, prata (tyst?), eller frenetiskt plugga in flera kapitel till franskaprovet som jag sedan klarade galant. Jag skrev gymnasiets specialarbete vid schackbordet vid fönstret och hur många meter brev jag har skrivit därikring kan jag inte ens föreställa mig.

I vuxensektionen kunde man stryka fingret efter bokpärmar och läsa på baksidor. S's speciella kaninbok hade en mörkblå rygg. Auels mastodontböcker. Morfar trodde att jag ljög när jag kom ned från övervåningen och sade att jag hade läst ut Mammutjägarna. Faktaböckerna om djur stod ganska högt upp oftast och i drömmandet skrev jag av stora delar för att kunna spara för framtiden. Språkböckerna kom på senare tid. Folieböckerna var på lagom höjd och det var bekvämt att sätta sig ned på golvet och bläddra. Och så Koontz, King och fantasyseriernas fantastiska framsidor.

De gick från papplånekort i plastfickor till plastkort. Det var ungefär då jag slutade säga hej till Sören flera gånger i veckan. Nu har jag inte hälsat på honom på väldigt länge. Jag hoppas att jag får tillfälle till det någon gång, men då blir det på ett annat ställe. Åh, vad jag saknar att läsa och vad jag kommer att sakna mitt bibliotek och den del av mitt liv som det representerar.

 

Anders

4 januari 2010 13:24

Men å. Vilket bibliotek är det som ska flyttas? Och finns det gammalt biblioteksmaterial man kan tigga åt sig där? Katalogskåp? Katalogkort?

http://andersforskar.blogspot.com

 

Silje

5 januari 2010 00:11

Å-hemskolans vid Å-centrum. Jag tänker att de borde ha grejer undanstoppade i något förråd kanske? Tycker att de verkade ha det ganska rensat på gamla grejer när jag var där sist. Allt är så high-tech nu. Dörren är låst där nu, men de öppnar i nybyggda skolkomplexet lite längre ned på området den 7:e jan.

 

Anders

8 januari 2010 06:41

Oj. Jag hade missat att de hade byggt en ny skola till och med. Så går det när man inte bor på Tomtebo längre.

http://andersforskar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...